Browsing Category

best of

fyra år.

4 februari, 2017

nu har det gått mer än fyra år sedan jag och den här personen gick och blev kära i varandra. det är en jäkla ynnest att få vara med honom.

filip! vad du är bra.

frågor & svar: om att plugga skrivande på distans.

28 november, 2016

som ni kanske vet läste jag en skrivarkurs på distans 2015. i min förra blogg skrev jag ett långt inlägg där jag svarade på era frågor om kursen, men eftersom att det bara var krångligt att överföra arkivet till denna blogg så publicerar jag inlägget på nytt nu. i ny tappning!

 

tuesday 

vilken kurs har du läst?

jag läste två terminer på österlens folkhögskolas skrivarkurs, helt på distans. en kan välja att läsa grundkursen i en eller två terminer, och sedan kan en söka in till fortsättningskursen där en får skriva på ett projekt under ett halvår. 

 

 

var det svårt att komma in?

jag tror inte det. eller allting är väl relativt? ca 40-50 personer går i klassen och de får in några hundra ansökningar per termin. och arbetsproverna är bara på ett A4. viktigast är antagligen ens motiv till att gå kursen, om jag får gissa.

 

 

hur såg kursens upplägg ut?

varje tisdag fick vi en skrivuppgift. de kunde se väldigt olika ut. ”skriv en dialog på temat framtid”, skriv en text som inte får innehålla bokstaven i, på temat missförstånd” och så vidare. jag skrev kortare noveller, på typ 3-9 sidor. utöver skrivuppgiften fick vi också en mindre uppgift, typ att skriva haiku, hitta på liknelser och annat kul.

deadline för dessa uppgifter var måndagen därpå. texterna lades då upp i en mapp som ens skrivgrupp, typ 4-5 personer, har tillgång till. sedan skrev vi gensvar på varandras texter och dessa lämnades in på onsdagen. och så rullade det på. vi läste också böcker som vi diskuterade i ett forum varannan vecka. så kul!

 

 

oktober

är kursen helt och hållet på distans?

japp! de flesta jag pluggade med bodde i sverige men i helt olika städer. någon backpackade i australien samtidigt som denne skrev, någon bodde i paris. men vi hade valfria närträffar också som var så himla fina och givande. vi besökte förlag (typ norstedts, bonniers etc), gick på författarsamtal och umgicks. det gillade jag allra bäst med kursen. att bara hänga med skrivande personer är DRÖM. <3 närträffarna var i malmö, stockholm och göteborg.

 

 

vad tyckte du om att plugga på distans – blev det inte ensamt?

jag gillade det verkligen, och nu efter att ha pluggat på högskola i snart ett år har jag insett hur bra det upplägget funkade för mig. i början var jag lite orolig över hur det skulle gå att strukturera upp dagarna helt själv, men jag liksom tvingades till att skapa mig självdisciplin. nu är jag jättebra på det. och ensamt blir det ju med tanke på att en inte träffar sina klasskompisar varje dag, men så länge en har någon att hänga med under sin ledig tid är det lugnt. tycker jag. min plan är att plugga på distans nu till våren igen. jag älskar friheten det medför.

 

 

Dublin
Dublin

hur kändes det att ta kritik?

det var läskigt i början, i synnerhet med tanke på min olidliga himla prestationsångest. men jag kom in i det, vande mig snabbt, och då gick det superbra. det finns nämligen inget mer utvecklande än att våga låta andra läsa det en skrivit. att få respons, och att ge. att ge respons på distans är också väldigt bra eftersom att alla törs vara ärliga. 

  

 

okej, så kursen är på heltid – men funkar det att jobba samtidigt?

ja, det skulle jag säga. jag sade upp mig från mitt jobb när jag började, och jobbade med bloggen och lite andra skrivjobb under tiden, vilket funkade jättebra. jag hade dock inte orkat att jobba på mitt tidigare jobb samtidigt. men så länge inte jobbet tar över så går det nog finemang om en själv känner att en orkar det.

  

 

köpenhamn/gbg

kan du läsa böcker för nöjes skull fortfarande eller analyserar du sönder texterna?

haha, ja, men nog har jag blivit mer kritisk. men det är fortfarande roligt, om inte roligare, att läsa. älskar att jämföra olika författares skrivsätt, att finna nya sätt att skriva miljöbeskrivningar, att imponeras över karaktärsutveckling osv. skulle kunna säga att mitt sätt att läsa har utvecklats genom det.

 

 

jag funderar på om jag ska läsa denna kurs eller kreativt skrivande på en högskola – vad är bäst?

jag har ju bara pluggat skrivande på folkis men en klasskompis till mig hade läst både skrivarkurser på folkis och på högskola/universitet och tyckte att folkhögskolekurserna var bättre, roligare och friare. lite mer personliga. och det gillar en ju. 

 

hur såg litteraturlistan ut?

väldigt varierande. mycket nytt, flera debutanter, från författare från världens alla hörn. mycket som jag aldrig skulle ha valt att läsa själv, men älskade. 

 

 

instagram

skulle du rekommendera mig att gå denna kurs?

ja! jag utvecklades jättemycket i mitt skrivande under de två terminerna. det var guld värt verkligen att få ägna all tid åt att skriva och läsa, och att ständigt föra dialog med andra skrivande personer. hade heller aldrig rest så mycket som jag gjorde under det året. jag skrev i dublin, london, berlin, malmö, göteborg, stockholm, borlänge, katrineholm ja herregud ni fattar. åkte tåg och hälsade på vänner och bilade genom landet och skrev skrev skrev.

uppgifterna var roliga, utvecklande och varierande, lärarna snälla och stämningen fin. är så glad att jag sökte till den kursen och började ta mitt skrivande på allvar. 

 

 

vilka skrivarkurser har du sökt till vårterminen?

jag har sökt projektkurser på jakobsbergs folkhögskola, långholmens folkhögskola, bona folkhögskola och färnebo folkhögskola. skulle söka till österlens också (alltså skolan jag pluggade på tidigare) men hann dessvärre inte med det före deadline. har också sökt flera kurser på olika högskolor/universitet. vill helst kombinera en skrivarkurs och litteraturvetenskap till våren. hoppas att jag kommer in. känns jätteläskigt att skriva allt jag sökt till såhär på bloggen, som att jag jinxar det, men kommer jag inte in så gör jag väl inte det. då får jag skriva på mitt projekt i alla fall.

puss!

recept: veganska maränger.

6 oktober, 2016
Meringues

det finns två saker som gör att jag inte äter helt veganskt: fetaost och maränger. jag verkligen ÄLSKAR maränger, men nu har jag mött något som jag älskar ännu mer: veganska maränger. gjorda på kikärtor!

Meringues

visst låter det knäppt?

maränger gjorda på kikärtor – det är ju orimligt. men nej! istället för ägg använder vi nu vätskan som blir över i kikärtspaketet.

smakar det inte kikärtor då?

nix! vätskan luktar ju inte himmelrike men den lukten försvinner helt i ugnen. marängerna blir krispiga, lätta och samtidigt lite sega.

Meringues

veganska maränger – du behöver:

vätskan från ett paket kikärtor.
1,5-2 dl socker.
1/2 tsk vaniljsocker.

1/2 tsk citronsaft.

Meringues

gör såhär:

1. sätt på ugnen på 100 grader.
2. vispa kikärtsvattnet hårt. först blir det skum, sedan fastare och fastare. vispa länge – som om det vore äggvita.
3. tillsätt socker, vaniljsocker och citron. fortsätt vispa hårt, ett bra tag. smeten ska bli glansig, tjock och fast. du ska kunna vända bunken upp och ned utan att smeten rinner ut.

4. spritsa eller klicka ut maränger på en plåt med bakplåtspapper, släng in i ugnen och grädda i 1,5 timme. om du vill kan du stänga av ugnen och behålla marängerna i ca 2 timmar på eftervärme. jag tog ut mina direkt och de fick perfekt konsistens när de kallnat.

Meringues
5. ät! förslagsvis med glass, strössel och chokladsås. eller bara som de är.
istället för att hälla ut vattnet nästa gång ni öppnar ett paket kikärtor – testa detta!

om prestationsångest och att trotsa den.

30 september, 2016

jag har älskat att rita och måla ända sedan jag var liten. det finns filmer från när jag och min syster sitter vid varsitt staffli och målar med stora penseldrag, och när jag var fem ville jag bli konstnär, precis som morfar hade varit. jag ritade mycket hela grundskolan, fram till åttan då jag drabbades av helt enorm prestationsångest som suttit i sedan dess.

jag rörde knappt en penna på flera år och när jag väl gjorde det kändes allt bara värdelöst. jag vet inte hur många gånger jag tänkt: ”hade jag bara fortsatt, då hade jag varit mycket bättre än såhär” och sedan lagt ned det. nu har jag gått runt med den här prestationsångesten, och låtit den stoppa mig från något jag tycker är så himla roligt, i hela sju år. det är ju helt knäppt och nu orkar jag inte ägna mig åt det mer.

 

juni

så igår kväll tog jag fram de gamla akvarellfärgerna och började måla lite. försökte förtränga tankarna om att jag inte kan teknikerna för akvarellmåleri, att jag aldrig lärt mig det, att det inte skulle bli bra, och bara målade. för att det är så roligt. och det är ju tydligen så himla svårt att intala sig det, speciellt när jag är en sådan person som vill kunna precis allting och vara bra på det direkt; ju mer en övar, desto bättre blir en. så är det ju med allt. nu är det dags att börja förstå det.

 

juni
det blev en person med rött hår. pyttesmått och detaljerat. kanske motsatsen till hur en akvarellmålning egentligen ska se ut, men det är mitt sätt. nu vill jag fortsätta måla, och rita. nästa utmaning blir att våga göra det större.


såhär blev den inscannad. kanske lite lik Alicia när jag tänker efter? hon inspirerar mig hur som helst hela tiden, så om ni missat henne och hennes blogg så måste ni klicka er in genast. <3