du kan aldrig ana vad som hände sen.

15 november, 2017 16 Comments

vad är det här? jag skriver ett blogginlägg. det är längesedan nu, två månader precis, men något fick mig att gå in på wordpress igen, logga in, öppna ”skapa nytt inlägg”. jag vet inte vad det beror på; rödvinet jag drack med mina kompsiar ikväll, glädjen av att umgås med dem en kall novemberkväll, att jag är i en bra skrivperiod, rent allmänt, så att orden flöder, eller att jag just nu lyssnar på min spotify-lista från 2013. men okej, spelar roll. jag ville skriva något här, så då gör jag det.

 

bild1

 

som sagt: det är november nu. tiden har rusat förbi sedan jag skrev här senast. så säger man ju, det gör man hela tiden, tiden går så snabbt, man hinner inte med, men det känns så, är så. liv sa det till mig när vi sågs hemma hos mig häromveckan: ”i mitt huvud var det nyss sensommar”. precis så känns det. jag hänger inte med. ibland vet jag inte ens vad jag håller på med, ändå går dagarna.

när jag skrev sist gnällde jag över flyttkartongerna. nu har vi hunnit flytta – en tunnelbanelinje parallellt med linje sjutton mot bagarmossen. nu bor vi i gubbängen, jag och filip. högt upp i ett femtiotalshus, i en minitvåa på 40 kvadrat precis. tavlorna står fortfarande lutade mot väggarna, vi saknar någon slags tv-möbel och har precis fått frysen lagad, men känner oss redan som hemma. kanske extra mycket sedan jag byggde ihop vår stora bokhylla. i den här lägenheten stannar vi förhoppningsvis länge. bor in oss i. gror in oss i. jag hoppas det.

 

bild5

vår bokhylla.

 

bild4

det nya, pyttelilla, sovrummet.

 

i övrigt har jag ägnat mig åt att skriva. mycket. varje dag, med undantag för en två veckor lång paus då jag förbjöd mig själv att göra det. jag hade mitt största flow i en vecka, skrev, maniskt, hela tiden, och kraschade sedan, som en gör. istället för att tvinga fram text och gå sönder av jag-vill-bara-ligga-i-sängen-och-vänta-ut-dagarna-ångest slopade jag skrivandet helt. läsandet försvann också, i samband med det. två veckor var alldeles lagom för att tappa orden fullkomligt. det tog flera dagar att komma igång igen, hitta tillbaka, men jag tror att det var bra. sedan dess, i ungefär tio dagar, har jag skrivit som en besatt igen. jag har laddat ned ett program för att strukturera upp mina scener, se dem sida vid sida, och mår bra över det. drabbas ibland av overklighetskänslor – har jag skrivit allt detta? – men på ett bra sätt. att skriva, att läsa, får mig att må bra. och det har blivit så naturligt nu. en del av vardagen.

”jag borstar tänderna varje dag. inte i två minuter som man ska, kanske en halv bara, ofta väldigt slarvigt, men jag gör det”. så skrev jag i min dagbok igår. och så är det med skrivandet också. jag gör det, varje dag. och skriver jag inte, fysiskt, på tangenterna, på papper, så formulerar jag ständigt meningar i mitt huvud. kanske inte 2000 ord om dagen som stephen king, ibland inte ens 500, ofta väldigt slarvigt, men jag gör det.

bild8

jag i ett flott, rosa badrum på en ungersk restaurang där jag åt en macka med rödbetor och valnötter och skrev dagbok och drack mitt iste och tjuvlyssnade på en ungersk bloggare när hon bad sin pojkvän ta bilder på henne och kände mig som en spion.

bild7

jag har varit i budapest också, i oktober. jag åkte dit under en vecka då jag var helt fri från inlämningsuppgifter till min responsgrupp, ensam. för att skriva, men också för att komma bort, se vad jag klarar av, ensam. det gick väldigt bra. var fint. bra för mig. och budapest var så otroligt vackert. trots hösten var där 20 grader varmt. jag hade en tunn skjorta på mig, var tvungen att trycka ned jeansjackan i väskan.

bild9

 

annars så gör jag det jag gör bäst: snoozar för länge på morgonen, gråter till annika norlins däggdjur, pratar storslaget om livet med filip alldeles för sent in på småtimmarna om vardagskvällarna; lägger mina pengar på mjuka tröjor, pressbyrån-kaffe, snus; läser ungdomsromaner, äter matlådor med ida på studentpalatset, ligger i hög på soffor hemma hos kompisar, pratar med kunder om märta tikkanens förträfflighet, diskar aldrig, spelar tevespel, tittar på bachelor och wahlgrens värld, placerar böckerna i min hylla i bokstavsordning, träffar vänner för att skriva tätt intill varandra på caféer, äter sena middagar om vardagarna, sover för lite, glömmer bort att ta mina järntabletter.

och jag mår bra.

jag har ingen aning om vad jag gör 2018. jag vet att jag jobbar den första januari och att jag åker till gotland någon gång i mitten av sommaren, annars vet jag ingenting. och det gör mig inte rädd. det känns faktiskt bra.

bild3

en skrivdag med chrissy på bio rio. precis som förra november.

bild2

en morgonrufsig person jag tycker om och bor med och snart har varit ihop med i fem år.

just det! jag kom på en sak till. jag har blivit med glasögon också. jag har haft glasögon förut, men haft linser i tio år. men sedan jag tog körkort för fem år sen (VA?) har min syn förändrats märkbart (jag är tydligen skelögd också??!?!) och nu bär jag GLAJJER. det känns bra! jag ser bra och vänjer mig mer och mer vid mitt nya fejs. jag blir inte längre leggad i barer. det är väl den största skillnaden. och att jag faktiskt ser vilken öl jag beställer.

bild6

men nu, hörni – vi hörs när vi hörs. nu ska jag gå och lägga mig. det tog jättelänge att skriva det här inlägget. nu förstår jag varför jag inte gör det här längre.

kram på er. och om ni läser – skriv jättegärna en kommentar. vore fint att läsa om vad ni gör nu för tiden.

16 Comments

  1. Svara

    Nastasja

    16 november, 2017

    Jag läser! Ofc. Sitter i skrivande stund i sängen i mitt studentrum i Dublin, med en kopp te stående på min datorstol. Har egentligen både tutorial och föreläsning i min kurs Language Acquisition and Disruption idag, men jag behöver inte gå pga har bara en uppsats kvar att skriva och vi har gått igenom mitt ämne. Ska möta upp en ny vän och fota henne för hennes blogg idag också, måste vara strategisk nu när dagsljuset försvinner. Ikväll blir det nog middag med. SAKNAR DIG

  2. Svara

    Jenny

    16 november, 2017

    Vad fint att läsa något av dig igen! Själv lever jag i någon sorts tillfällighet känns det som; bor i Danmark just nu, men flyttar hem om en månad. Det var aldrig meningen att jag skulle stanna här, det var bara ett äventyr i mitt liv. Sen börjar det, livet, har jag tänkt. Har fått ett jobb, ska flytta och har precis letat upp en kvällskurs i kreativt skrivande jag tänker anmäla mig till. Jag ser så mycket fram emot att gå in i 2018!

  3. Svara

    Natalie

    16 november, 2017

    Åh va kul att få se dig skriva igen! Och såna fina och sprudlande ord, vad glad man blir för din skull. Hoppas du fortsätter kika in här, studerar nuförtiden litteraturvetenskap på universitetet och så peppande att höra av en annan skrivande själ.

    Kram <3

  4. Svara

    Tove Söderberg

    16 november, 2017

    Kul med inlägg! Hade varit roligt att läsa mer om din ensamresa, om du orkar och vill skriva förstås. Kram.

  5. Svara

    Madeleine

    16 november, 2017

    VÄLKOMMEN TILLBAKA <3

  6. Svara

    Flora Wiström

    16 november, 2017

    så fint inlägg amanda <3

  7. Svara

    Jemina

    16 november, 2017

    Klart vi läser! Så kul hur du skriver, gillart!! Önskar dig en jäkla bra slut på hösten och början på december <3 Själv sitter jag för tillfället i soffan, mätt av all mat jag lagade just (broccoli wok, stolt här hej!), och borde göra skoluppgifter men tänker mig att jag hinner en annan dag.

  8. Svara

    Vicky

    16 november, 2017

    läser såklart! såååå fint att höra av dig. saknar dig och sthlm när jag ser ditt mysiga liv. puss hoppas vi ses snaaaart

  9. Svara

    Johanna Ström

    16 november, 2017

    Får såna flashbacks till mitt flickrum hemma i Sverige när jag läser din blogg, följde den slaviskt för några år sedan! Hittade dig igen på goodreads av alla ställen och kikade in här igen. Sitter nu i mitt vardagsrum i Köln med tyska nyheter i bakgrunden (som jag förstår helt utan problem nu efter två år) och väntar på mat som lagas av någon annan (sambolyxen). Läser mer än någonsin, skriver igen för första gången sen studenten och kämpar för att få söka till tyskt universitet för att någon gång bli lärare. Drömmer och glömmer att städa. Mår bra, skönt att höra att detsamma gäller dig!

  10. Svara

    Ellen

    16 november, 2017

    hej!! så fint att höra från dig, få läsa att du mår bra och att ni bott in er litegrann i nya lägenheten. <3

    jag och johan har äntligen gjort det också, bott in oss i nya läggan. igår levererades vår nya soffa och jag älskar den. de senaste dagarna har jag dock känt mig så himla trött, precis så trött som mitt i min utmattning, och jag blir såklart direkt livrädd eftersom jag är mitt uppe i studier och läser superintressanta kurser och liksom älskar livet trots att jag är trött. hoppas att tröttheten har lite med att hösten kom så snabbt att göra, att det är en vanesak. hoppas.

  11. Svara

    Jennifer

    17 november, 2017

    Kul att se att du skrivit igen, har längtat efter en uppdatering!

    Jag dricker te och ser på Vänner – ungefär som varje dag. Orkar inte med något annat för tillfället och längtar mest efter förändring. Blir avis på din ensamresa OCH på dina nya glasögon! Vill ha exakt likadana. Vad är det för märke? Puss och hoppas på att få läsa mer snart!

  12. Svara

    Isabel Boltenstern

    19 november, 2017

    Fullkomligt älskar din blogg och blev INNERLIGT glad när jag såg att du skrivit nytt!

  13. Svara

    Malin

    25 november, 2017

    hej amanda! vad kul att höra av dig. jag battlar november genom att fokusera på min bokklubb, frukostar med vänner och att sticka upp fejset mot solen så fort den visar sig. försöka vara i nuet. jag längtar lite efter julen, men tänker att det kanske mer än min bild av julen jag längtar efter, än själva julen. det är klurigt det där med förväntningar. jag är inne i ett läsflow också och det gör mig så glad <3 vi hörs när vi hörs!

  14. Svara

    Moa Håkansdotter

    28 november, 2017

    jag läser! kanske några dagar för sent, men bättre sent än aldrig sägs det. mitt liv har förändrats mycket sedan jag var här inne sist. jag är med barn. så i april 2018 blir jag mamma till vad som troligtvis blir en liten kille. jag och min sambo lever i en lyckobubbla. jag har också bytt jobb. från restaurang till handels. trivs bra. väldigt bra! och jag hoppas att jag får vara kvar där tills beräknad förlossning. vad fint det var att få höra ifrån dig igen, här på bloggen. kram på dig <3

  15. Svara

    Jasmine

    30 november, 2017

    Kul överraskning att hitta ett inlägg från dig! Har saknat det. Jag undrar vart du köpt dina glasögon? Letar efter nya, och dina var jättefina

  16. Svara

    emma

    3 december, 2017

    Oj. Jag skrek rakt ut när jag såg att det fanns ett nytt inlägg att läsa. Så, så glad pga Ä L S K A R din blogg. Det kanske låter som överdrivet smicker men det är helt sant. Jag bor i New York sedan i somras – jobbar, tränar, känner mig lite ensam och kollar netflix. I veckan fick jag mitt högskoleprovsresultat och det gick precis så bra som jag hoppats på. Så till hösten 2018 ska jag (för sjunde gången) söka min drömutbildning och kommer (förhoppningsvis) komma in. En vågar ju inte ropa hej, du vet. Men när jag tänker på att det jag drömt om i sju år plötsligt finns inom räckhåll så gör inte ensamheten mig så himla mycket.

LEAVE A COMMENT