Monthly Archives

september 2017

årets spretigaste och längsta blogginlägg.

jag har funderat mycket kring hur jag ska göra med min blogg. jag skriver inte här så ofta, jag fotograferar inte så ofta, jag har inte samma intresse längre av att ägna mina kvällar åt att blogga. vilket ju inte är så konstigt. jag har bloggat på olika vis i ungefär tio år. jag brukar säga att jag är dålig på att hålla i längre projekt. det är ju en lögn. mitt bloggande är ju mitt livs största projekt. det längsta. nästan ett halvt liv av att skriva, fotografera, dokumentera och berätta. och det är så jäkla fint att ha allt det här. alla minnen inkapslade som om de vore papperslappar i små glasburkar.

men. vill jag blogga mer? inte på det sättet jag gjort de senaste åren, varje dag. vill jag sluta helt? nä, jag tror inte det. vore det skönt att sluta helt? kanske. men hur ska jag veta det: jag har ju bloggat så länge.

jag har pratat fram och tillbaka med er. flera av er. på instagram. ni är så många som tycker om denna plats på internet. och det är så vansinnigt fint att höra. ni som längtar efter inlägg, hittar inspiration här, finner någon slags trygghet. flera andra läser inte bloggar alls längre, som jag. mycket har förändrats, bara hur bloggandet ser ut idag. förut la jag upp en bild och skrev tre rader text, nu uppfyller instagram den funktionen. samtidigt kan du inte skriva längre på instagram, inte på samma sätt. men att blogga har också sina fördelar. här bevaras minnen, här får saker ta tid. flödet är mitt och bara mitt, inga inlägg försvinner bland tusentals andras. och trots de som säger att bloggen som medium håller på att dö ut har jag svårt att tro det. jag tror att det långsamma berättandet, det som får ta tid, alltid kommer behövas.

men också. jag vet inte vad jag kommer fram till, om jag ens kommer fram till något. jag bestämmer ingenting. jag låter bloggen ligga kvar, öppen. kanske skriver jag här, kanske gör jag inte det. det är inget definitivt avslut, heller inget löfte om fortsättning. kanske längtar jag tillbaka, kanske gör jag inte det. och då får det vara så.

min främsta anledning att inte blogga just nu är för att tiden inte räcker till. nu när jag ändå är här kan jag ju passa på att berätta lite om vad som händer i livet.

*

det är september 2017 och jag läser min andra termin på jakobsbergs folkhögskola – en projektkurs i skrivande. just nu består mitt manus av ungefär 180 sidor text. det känns sjukt att säga det. för bara två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna skriva mer än 15 sidor.

när jag inte skriver läser jag. mycket. 52 böcker har det blivit i år, hitills. vi får se hur många det landar på. jag finner så mycket glädje i läsandet. lugn, inspiration, nya världar. ni kanske minns att jag studerade litteraturvetenskap a i höstas? jag älskade det. i somras läste jag en kurs i barn- och ungdomslitteratur och just nu, parallellt med skrivkursen, läser jag en litteraturvetenskaplig distanskurs i mer praktiskt skrivande och läsande på stockholms universitet. till våren planerar jag att läsa b-kursen i litteratur, att återgå till södertörn igen.

utöver allt detta har jag börjat jobba några dagar i veckan på en liten bokhandel. ni vet, den lilla, lilamålade bokaffären som finns lite här och där? det är väldigt mysigt. jag trivs och känner ingen stress, som jag gjort på samtliga av mina tidigare arbetsplatser. och det är så mycket värt för mig, att inte jobba ihjäl mig. och så jobbar jag ju med böcker förstås. det är ju tryggt bara det. och fint. och nästan lite löjligt. MÅSTE PRECIS ALLT HANDLA OM BÖCKER? JO UPPENBARLIGEN.

trots studier och jobb är mina dagar ganska lugna nu. när jag är ledig försöker jag att inte röra datorn alls. istället umgås jag med mina vänner, med filip; dricker kaffe, öl, cava; dansar, läser, promenerar, lagar mat, sköter om mina växter, ritar ibland, sitter i timmar på caféer. och planerar hur vår nya lägenhet ska se ut. för ungefär en månad sedan fick vi nämligen det sjukt tråkiga beskedet om att vi måste flytta från vår andrahandslägenhet i bagarmossen. det har dock, trots mycket stress, löst sig väldigt fint. i oktober flyttar vi till gubbängen! det är, precis som bagis, söder om stockholm. rätt sida av stan för er som int bor här. :–)) jag ser fram emot att inte längre leva bland flyttkartonger.

och det är väl ungefär det som händer just nu. jag skriver väldigt mycket, men inte här. huvudsaken: att jag skriver. ibland på instagram, ibland i konversationer, oftast i långa worddokument, dagböcker och på kvitton. nu vet jag inte när vi hörs här igen men tills dess kan vi ju hålla kontakten på instagram? amandamariajosefina heter jag även där.

kram på er!

ps. bara för sakens skull tänker jag inte läsa igenom detta inlägg efter eventuella stavfel eller upprepningar eller babbel. det får va såhär. lika spretigt som min hjärna. puss!