du kan aldrig ana vad som hände sen.

vad är det här? jag skriver ett blogginlägg. det är längesedan nu, två månader precis, men något fick mig att gå in på wordpress igen, logga in, öppna ”skapa nytt inlägg”. jag vet inte vad det beror på; rödvinet jag drack med mina kompsiar ikväll, glädjen av att umgås med dem en kall novemberkväll, att jag är i en bra skrivperiod, rent allmänt, så att orden flöder, eller att jag just nu lyssnar på min spotify-lista från 2013. men okej, spelar roll. jag ville skriva något här, så då gör jag det.

 

bild1

 

som sagt: det är november nu. tiden har rusat förbi sedan jag skrev här senast. så säger man ju, det gör man hela tiden, tiden går så snabbt, man hinner inte med, men det känns så, är så. liv sa det till mig när vi sågs hemma hos mig häromveckan: ”i mitt huvud var det nyss sensommar”. precis så känns det. jag hänger inte med. ibland vet jag inte ens vad jag håller på med, ändå går dagarna.

när jag skrev sist gnällde jag över flyttkartongerna. nu har vi hunnit flytta – en tunnelbanelinje parallellt med linje sjutton mot bagarmossen. nu bor vi i gubbängen, jag och filip. högt upp i ett femtiotalshus, i en minitvåa på 40 kvadrat precis. tavlorna står fortfarande lutade mot väggarna, vi saknar någon slags tv-möbel och har precis fått frysen lagad, men känner oss redan som hemma. kanske extra mycket sedan jag byggde ihop vår stora bokhylla. i den här lägenheten stannar vi förhoppningsvis länge. bor in oss i. gror in oss i. jag hoppas det.

 

bild5

vår bokhylla.

 

bild4

det nya, pyttelilla, sovrummet.

 

i övrigt har jag ägnat mig åt att skriva. mycket. varje dag, med undantag för en två veckor lång paus då jag förbjöd mig själv att göra det. jag hade mitt största flow i en vecka, skrev, maniskt, hela tiden, och kraschade sedan, som en gör. istället för att tvinga fram text och gå sönder av jag-vill-bara-ligga-i-sängen-och-vänta-ut-dagarna-ångest slopade jag skrivandet helt. läsandet försvann också, i samband med det. två veckor var alldeles lagom för att tappa orden fullkomligt. det tog flera dagar att komma igång igen, hitta tillbaka, men jag tror att det var bra. sedan dess, i ungefär tio dagar, har jag skrivit som en besatt igen. jag har laddat ned ett program för att strukturera upp mina scener, se dem sida vid sida, och mår bra över det. drabbas ibland av overklighetskänslor – har jag skrivit allt detta? – men på ett bra sätt. att skriva, att läsa, får mig att må bra. och det har blivit så naturligt nu. en del av vardagen.

”jag borstar tänderna varje dag. inte i två minuter som man ska, kanske en halv bara, ofta väldigt slarvigt, men jag gör det”. så skrev jag i min dagbok igår. och så är det med skrivandet också. jag gör det, varje dag. och skriver jag inte, fysiskt, på tangenterna, på papper, så formulerar jag ständigt meningar i mitt huvud. kanske inte 2000 ord om dagen som stephen king, ibland inte ens 500, ofta väldigt slarvigt, men jag gör det.

bild8

jag i ett flott, rosa badrum på en ungersk restaurang där jag åt en macka med rödbetor och valnötter och skrev dagbok och drack mitt iste och tjuvlyssnade på en ungersk bloggare när hon bad sin pojkvän ta bilder på henne och kände mig som en spion.

bild7

jag har varit i budapest också, i oktober. jag åkte dit under en vecka då jag var helt fri från inlämningsuppgifter till min responsgrupp, ensam. för att skriva, men också för att komma bort, se vad jag klarar av, ensam. det gick väldigt bra. var fint. bra för mig. och budapest var så otroligt vackert. trots hösten var där 20 grader varmt. jag hade en tunn skjorta på mig, var tvungen att trycka ned jeansjackan i väskan.

bild9

 

annars så gör jag det jag gör bäst: snoozar för länge på morgonen, gråter till annika norlins däggdjur, pratar storslaget om livet med filip alldeles för sent in på småtimmarna om vardagskvällarna; lägger mina pengar på mjuka tröjor, pressbyrån-kaffe, snus; läser ungdomsromaner, äter matlådor med ida på studentpalatset, ligger i hög på soffor hemma hos kompisar, pratar med kunder om märta tikkanens förträfflighet, diskar aldrig, spelar tevespel, tittar på bachelor och wahlgrens värld, placerar böckerna i min hylla i bokstavsordning, träffar vänner för att skriva tätt intill varandra på caféer, äter sena middagar om vardagarna, sover för lite, glömmer bort att ta mina järntabletter.

och jag mår bra.

jag har ingen aning om vad jag gör 2018. jag vet att jag jobbar den första januari och att jag åker till gotland någon gång i mitten av sommaren, annars vet jag ingenting. och det gör mig inte rädd. det känns faktiskt bra.

bild3

en skrivdag med chrissy på bio rio. precis som förra november.

bild2

en morgonrufsig person jag tycker om och bor med och snart har varit ihop med i fem år.

just det! jag kom på en sak till. jag har blivit med glasögon också. jag har haft glasögon förut, men haft linser i tio år. men sedan jag tog körkort för fem år sen (VA?) har min syn förändrats märkbart (jag är tydligen skelögd också??!?!) och nu bär jag GLAJJER. det känns bra! jag ser bra och vänjer mig mer och mer vid mitt nya fejs. jag blir inte längre leggad i barer. det är väl den största skillnaden. och att jag faktiskt ser vilken öl jag beställer.

bild6

men nu, hörni – vi hörs när vi hörs. nu ska jag gå och lägga mig. det tog jättelänge att skriva det här inlägget. nu förstår jag varför jag inte gör det här längre.

kram på er. och om ni läser – skriv jättegärna en kommentar. vore fint att läsa om vad ni gör nu för tiden.

årets spretigaste och längsta blogginlägg.

jag har funderat mycket kring hur jag ska göra med min blogg. jag skriver inte här så ofta, jag fotograferar inte så ofta, jag har inte samma intresse längre av att ägna mina kvällar åt att blogga. vilket ju inte är så konstigt. jag har bloggat på olika vis i ungefär tio år. jag brukar säga att jag är dålig på att hålla i längre projekt. det är ju en lögn. mitt bloggande är ju mitt livs största projekt. det längsta. nästan ett halvt liv av att skriva, fotografera, dokumentera och berätta. och det är så jäkla fint att ha allt det här. alla minnen inkapslade som om de vore papperslappar i små glasburkar.

men. vill jag blogga mer? inte på det sättet jag gjort de senaste åren, varje dag. vill jag sluta helt? nä, jag tror inte det. vore det skönt att sluta helt? kanske. men hur ska jag veta det: jag har ju bloggat så länge.

jag har pratat fram och tillbaka med er. flera av er. på instagram. ni är så många som tycker om denna plats på internet. och det är så vansinnigt fint att höra. ni som längtar efter inlägg, hittar inspiration här, finner någon slags trygghet. flera andra läser inte bloggar alls längre, som jag. mycket har förändrats, bara hur bloggandet ser ut idag. förut la jag upp en bild och skrev tre rader text, nu uppfyller instagram den funktionen. samtidigt kan du inte skriva längre på instagram, inte på samma sätt. men att blogga har också sina fördelar. här bevaras minnen, här får saker ta tid. flödet är mitt och bara mitt, inga inlägg försvinner bland tusentals andras. och trots de som säger att bloggen som medium håller på att dö ut har jag svårt att tro det. jag tror att det långsamma berättandet, det som får ta tid, alltid kommer behövas.

men också. jag vet inte vad jag kommer fram till, om jag ens kommer fram till något. jag bestämmer ingenting. jag låter bloggen ligga kvar, öppen. kanske skriver jag här, kanske gör jag inte det. det är inget definitivt avslut, heller inget löfte om fortsättning. kanske längtar jag tillbaka, kanske gör jag inte det. och då får det vara så.

min främsta anledning att inte blogga just nu är för att tiden inte räcker till. nu när jag ändå är här kan jag ju passa på att berätta lite om vad som händer i livet.

*

det är september 2017 och jag läser min andra termin på jakobsbergs folkhögskola – en projektkurs i skrivande. just nu består mitt manus av ungefär 180 sidor text. det känns sjukt att säga det. för bara två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna skriva mer än 15 sidor.

när jag inte skriver läser jag. mycket. 52 böcker har det blivit i år, hitills. vi får se hur många det landar på. jag finner så mycket glädje i läsandet. lugn, inspiration, nya världar. ni kanske minns att jag studerade litteraturvetenskap a i höstas? jag älskade det. i somras läste jag en kurs i barn- och ungdomslitteratur och just nu, parallellt med skrivkursen, läser jag en litteraturvetenskaplig distanskurs i mer praktiskt skrivande och läsande på stockholms universitet. till våren planerar jag att läsa b-kursen i litteratur, att återgå till södertörn igen.

utöver allt detta har jag börjat jobba några dagar i veckan på en liten bokhandel. ni vet, den lilla, lilamålade bokaffären som finns lite här och där? det är väldigt mysigt. jag trivs och känner ingen stress, som jag gjort på samtliga av mina tidigare arbetsplatser. och det är så mycket värt för mig, att inte jobba ihjäl mig. och så jobbar jag ju med böcker förstås. det är ju tryggt bara det. och fint. och nästan lite löjligt. MÅSTE PRECIS ALLT HANDLA OM BÖCKER? JO UPPENBARLIGEN.

trots studier och jobb är mina dagar ganska lugna nu. när jag är ledig försöker jag att inte röra datorn alls. istället umgås jag med mina vänner, med filip; dricker kaffe, öl, cava; dansar, läser, promenerar, lagar mat, sköter om mina växter, ritar ibland, sitter i timmar på caféer. och planerar hur vår nya lägenhet ska se ut. för ungefär en månad sedan fick vi nämligen det sjukt tråkiga beskedet om att vi måste flytta från vår andrahandslägenhet i bagarmossen. det har dock, trots mycket stress, löst sig väldigt fint. i oktober flyttar vi till gubbängen! det är, precis som bagis, söder om stockholm. rätt sida av stan för er som int bor här. :–)) jag ser fram emot att inte längre leva bland flyttkartonger.

och det är väl ungefär det som händer just nu. jag skriver väldigt mycket, men inte här. huvudsaken: att jag skriver. ibland på instagram, ibland i konversationer, oftast i långa worddokument, dagböcker och på kvitton. nu vet jag inte när vi hörs här igen men tills dess kan vi ju hålla kontakten på instagram? amandamariajosefina heter jag även där.

kram på er!

ps. bara för sakens skull tänker jag inte läsa igenom detta inlägg efter eventuella stavfel eller upprepningar eller babbel. det får va såhär. lika spretigt som min hjärna. puss!

 

om en helg på gotland.

nu var det längesen vi hördes. men det har varit en bra paus. jag vill tacka er för alla snälla kommentarer och meddelanden efter mitt förra inlägg. det är så fint att ni finns kvar här och bryr er. sedan sist har jag verkligen varit ledig. jag har läst och lyssnat på ljudböcker i mängder, badat i sjön flera gånger i veckan och ätit glass nästan varje dag. och i fredags åkte jag och liv till gotland.

vi tog cyklarna över med färjan, inledde resan med vegansk lunchbuffe på leva kungslador och cyklade sedan tre mil tvärs över ön till hejde där vi bodde i ett litet litet hus. sedan ägnade vi våra dagar åt bad, läsning, fler långa cykelturer och bara lugnet. tystnaden. ängarna. vallmon. sista dagen, igår, spenderade vi i visby. redan på färjan hem hade vi nästa års resa planerad. 

jag filmade en hel del under resan vilket jag ska klippa ihop nu. vi hörs med den filmen. kram!

tid.

det här med tid alltså. den går betydligt långsammare nu under sommaren. ändå så snabbt. jag hinner ingenting, känns det som, gör ändå mycket. sedan sist har jag firat midsommar, umgåtts med min syster och firat livs tjugoettårsdag. mycket har varit fint alltså, men mycket också helt fruktansvärt. för ett par dagar sedan fick jag veta att en vän till mig inte längre lever. ena stunden letar man lämpliga presenter i en butik, andra stunden gråter man, i chock, mitt på drottninggatan. 

jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget annat än att jag antagligen inte kommer skriva här på ett tag. imorgon flyger jag till warzawa, nästa vecka upp till luleå, av en anledning jag aldrig hade trott. och tiden fortsätter ticka på men det är viktigt nu, kanske mer än någonsin, att bara stanna upp och känna. 

ta hand om er. <3

sommaridyll.

detta nya semesterliv har varit så SINNESSJUKT idylliskt på sistone. har inte haft sådana sommarlovskänslor sen jag var barn. i början av min ledighet hade jag panik över att jag inte gjorde något, men efter några dagar började jag gå långsammare, andas lugnare. ni vet. 

i två veckor har jag varit i stort sett helt ledig. jag har badat i nackareservatet flera gånger, legat på stranden, druckit massa öl, lagat lasagne hemma hos erik, ätit svenska jordgubbar, legat på en madrass ute på balkongen, läst ut två böcker och BARA VARIT.

 

och det känns så bra i denna kropp. nu pluggar jag halvtid vilket känns som ingenting och jobbar extra på en liten bokaffär. resten av tiden går jag upp när jag känner för det, cyklar, är med mina vänner och ba MÅR. oförskämt nästan att skriva på detta vis men det känns så gött. sommar sommar sommar. vill mest bara titta på allsång och rå om mina tomatplantor på balkongen.

 

men JAA jag har pms också och saker är tråkiga också och jag är förbannat trött, fortfarande, men mycket är bra så det väger upp. 

 

typ att hänga med denna person, bo på hotell och käka pizza i sängen.

 

och att träffa liv och ellen efter jobbet, äta stikkinikki-glass och dricka juice på en himla parkbänk en onsdagkväll. älskar dom!!!

nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan träffa erik. imorgon kommer min syster hit från lule och så ska vi fira midsommar med massa bra personer hemma i bagis!! hoppas att sommaren är fin mot er också. KRAM.

några nya saker jag gillar i sommar.

inlägget innehåller gåvor.

i fredags fick jag ett bud med en bunt fina saker. en sprillans ryggsäck från kamarg, en jeansjacka samt menskopp (!) från monki plus solbrillor från & other stories. tack snälla för dessa gåvor!

 

monki har alltså, tillsammans med lunette, tagit fram en menskopp. detta är helt genialt tycker jag! nu äger jag redan en menskopp, så kanske ger jag bort denna till någon annan som behöver. men alltså: så förbaskat bra grej. det är så himla många som inte vet vad en menskopp är bara för att det inte finns i affären som annat mensskydd ju gör. mm! detta gillar jag.

 

himla glad för denna jeansjacka också.

 

jag har köpt lite böcker! i vanlig ordning. det är antagligen vad mina pengar går mest till. båda dessa står på min litteraturlista för sommarkursen: farlig midsommar av tove jansson och det borde finnas regler – lina arvidssons debut. ser fram emot att läsa båda!

 

i måndags gick jag på kärrtorps secondhandbutik och fyndade några böcker också: 

svinalängorna av susanna alakoski som jag läser just nu.
näckrosdammen av annika thor. en riktig barndomsklassiker som jag inte läst sedan jag var kanske 11 år. 
och den jag aldrig var av majgull axelsson. i helt orört skick. 

20 kronor för dessa tre.

 

färgerna på detta omslag kan för övrigt vara de finaste jag sett tillsammans. kall mörkgrön, ljusrosa och rött. ah!

 

jag har ett nytt anteckningsblock från akademibokhandeln med akvarellmotiv av josef frank. i denna skriver jag anteckningar och tankar.

häromdagen tyckte jag förresten att jag behövde lite semesterkänsla. då gick jag in och köpte mig en tidning (skriva! gillar den massor). minns inte när jag senast gjorde det. kanske när jag åkte till stugan med mina föräldrar som trettonåring. men jag tycker att denna bild symboliserar vad jag gör om dagarna nu: skriver, läser och leker chartersemester på min balkong.

skriv varje dag.

jag drabbas sällan av skrivkramp. istället har jag lätt för att komma ifrån mitt skrivande. att vilja skriva, men inte göra det på flera veckor, så fort annat distraherar. och då handlar det oftast om att tvinga sig själv för att komma igång igen.

jag är med i facebookgruppen skrivgärisoch just nu pågår en utmaning där en ska skriva 500 ord om dagen i 21 dagar. för att komma igång, för att göra skrivandet till en rutin. precis som en borstar tänderna eller dricker kaffe om morgonen. och idag, för tredje dagen i rad, har jag klarat mina ord. 

det är så fint hur text föder mer text. i måndags flödesskrev jag bara allt jag kände just då i tio minuter. igår skrev jag dagbok. och efter att ha skrivit i två dagar blev jag så himla inspirerad. då skrev jag en novell på nästan 2000 ord bara för att det var så roligt att skriva. idag har jag skrivit ungefär 1000 ord till mitt projekt. 

det är lösa delar, det är helt oredigerad text, sådan jag kanske inte ens kommer använda mig av. men jag skriver och det är huvudsaken. jag skriver och tömmer mitt huvud och varje gång jag klarat mina 500 ord känns det så bra. precis som när en varit ute och sprungit eller åkt karusell. jobbigt i början. så tillfredställande sedan.

jag rekommenderar er verkligen att gå med i gruppen skrivgäris – och utmaningen.

sedan det blev sommarlov.

när jag skickat in min uppsats i fredags gick jag och la mig. tidigt. morgonen därpå vaknade jag utvilad. för första gången på ett bra tag.

jag bestämde mig för att vara ensam hela lördagen och tog det således bara lugnt. tittade på mina favoritserier (skam och det stora tårtslaget, haha), köpte bär på torget i bagis och åt dessa med vaniljsojgurt, lyssnade på poddar, planterade om växter, läste och åt färskpotatis till middag.

 

på söndagen gick jag och filip ut i nackareservatet och vandrade i fyra timmar. definitionen av vandring är när google maps-gubben får en liten käpp verkar det som. vi gick genom skog och mark tills vi hamnade i solsidan. så jävla mysigt. vi drack kaffe vid sjöar och åt wienerbröd.

 

på måndagen läste jag lite kurslitteratur på förmiddagen och sedan bestämde jag mig för att vara ledig resten av dagen. jag promenerade till kärrtorp och gick till deras secondhandbutik. hittade dessa pangjeans för 80 spänn!

 

och idag, tisdag, började min dag med frukost med liv och ellen på pom & flora. jag drack kaffe, åt vattenmelon med mynta och en avokadomacka. när liv gick till jobbet tittade jag och ellen på lite kläder och sedan satte jag mig på stadsbiblioteket. där jag hör hemma. började skriva en novell och skrev dagbok. och läste. 

resten av veckan ska jag: gå på ett par spelningar, bo på hotell (vann en tävling på insta, så kul) och gå på fest. låter mycket somrigt och bra tycker jag. 

puss!

ps. om du inte redan gör det:
följ mig på bloglovin’

LOAD MORE